Mattlin ♥

Men trots allt det så kan jag inte sluta vara så himla glad, kan inte sluta vara sprallig, kan bara inte sluta le!! Vet inte om jag ska vara glad eller oroad över detta för ärlig talat så bara snurrar det i huvudet och känns som att jag lever ett dubbel liv.

Men att jag håller mig positiv är något jag länge letat efter och jag känner att det är på god väg, alla kan ju vara arga och ledsna ibland eller hur? Så jag väljer nog att vara glad över detta ändå.

Men det är så knäppt.. för när jag är bland mina vänner, eller aa folk jag trivs med så är jag så himla glad och kan inte hålla käft, bara babblar på och skrattar väldigt mycket, men när jag sitter hemma i rummet ensam så blir jag helt dyster och grå.

fattar inte vart jag får energi ifrån , fattar inte vad jag får dysterheten ifrån..

haha är det bara jag som känner såhär? känner mig iaf väldigt knäpp :(